magneto-

De Viccionari


Català
[modifica]

Oriental:  central /məŋˈnɛ.tu/
balear /məŋˈnɛ.to/, /məŋˈnɛ.tu/
Occidental:  nord-occidental /maŋˈne.to/, valencià /maɡˈne.to/
  • Etimologia: Del grec antic Μάγνης ‎(Mágnēs, «de la regió de Magnèsia»).

Prefix[modifica]

magneto-

  1. Que té o fa servir propietats magnètiques.

Traduccions[modifica]